Räddaren i nöden

Det här inlägget kommer att handla om mitt kluvna förhållande till akrylfärgspennan Posca. Jag har ett gäng sådana pennor, i olika färger och storlekar, och de är verkligen superbra att ha. Eftersom de är så täckande så funkar de nämligen väldigt bra att rädda misslyckanden med… Och de blöder inte igenom pappret och förstör motivet på baksidan. Så när jag gjort något jag inte är nöjd med så är det ofta min korg med de pennorna som jag tar fram. Så även idag. (Jag kommer till vad det är jag inte gillar med pennorna lite längre fram…)

Jag fortsatte måla på min mandala idag och eftersom min man tyckte den såg ut som ett tråkigt visset löv, med sina dova metallicfärger (han hade delvis rätt) så pratade vi om vilken färg jag skulle välja på det vita område som fortfarande var omålat. Han föreslog den knalliga rosa, som jag redan målat med, men jag var lite skeptisk. Då föreslog han gult (vilket jag ofta använder för att liva upp en bild med), men jag tänkte att rosa kanske ändå skulle fungera och började måla med min gelpenna. Det blev inte bra. Det blev alldeles för rosa och jag insåg att jag mycket hellre hade målat med gult, men det var ju lite för sent… Eller kanske inte! Jag plockade fram min lilla gula poscapenna, eftersom det var det enda jag kunde komma på som eventuellt skulle kunna täcka det rosa.

Tyvärr hade jag bara den allra minsta storleken och den funkade inte så bra på den halkiga gelpennefärgen. Den gula färgen halkade bara runt och det blev en slags orange röra. Så då åkte ner på stan och köpte en större gul penna (eller två, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken storlek jag behövde, eller okej, fyra pennor blev det, eftersom det låg en så söt rosa och turkos penna där och ville följa med hem…). När jag kom hem testade jag att måla med pennan (PC 3M) och den funkade bättre, eftersom spetsen var grövre och spred ut färgen jämnare över det rosa. Men det var fortfarande rätt kletigt och det behövdes två lager för att täcka det rosa.

Så hurra för posca! Fast samtidigt så tycker jag den är rätt jobbig. Den ska skakas och skakas för att färgen ska rinna bra och så ska spetsen pumpas upp och ner och det här behöver man göra flera gånger under tiden man målar med den. Dessutom tycker jag det lätt kan bli lite flammigt och papprets yta blir liksom styv och lite ojämn. Jag minns en gång när jag testade göra en bakgrund med guldposca, det blev oerhört flammigt och fult och färgen flöt inte alls på bra. Jag upplever också att spetsen på pennan nästan direkt blir lite luddig och spretig. Plus pölarna! När man skakat pennan och pumpar fram färg ska man helst göra det på ett kladdpapper, men ibland brukar jag fuska och då händer det att det blir stora pölar på bilden som kan vara svåra att få bort. Nu kanske ni tycker att jag får skylla mig själv när jag är lat och inte använder kladdpapper och det kan ni ha helt rätt i. Trots det så får det stå med på minuslistan.

Men nu tv-dags med maken! Sedan lite mandalamålning igen (jag är periodare), den här gången ska jag testa mina promarkers i boken.

IMG_2644

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s