Den perfekta färgkarteboken

I helgen träffade jag min nya målarbokskompis Marie Gyll, som ni kunde höra i senaste avsnittet av Målarbokspodden. Vi pratade bland annat om våra färgkarteböcker (det här pratade vi om innan jag tog fram mikrofonen) och hur det egentligen inte behövs en färgkarta förrän man köper ett större set pennor, men många olika nyanser. Vi tyckte båda att den övre gränsen, för när det går lika bra utan färgkarta, är 36-pack. Då har man fortfarande bra överblick och det är inte särskilt svårt att välja vilken penna eller nyans man ska använda. Men om man sedan köper ett 72-pack pennor eller 120-pack eller 150-pack, då blir det väldigt användbart med en färgkarta.

Min första färgkartebok gillade jag verkligen i början, men efter ett tag blev den inte lika praktisk. Så här såg det ut i den:

Mina tuschpennor fick samsas med gelpennor och alkoholmarkers, sorterade efter färg. Mina färgpennor och akvarellpennor sorterade jag efter märke. Jag gillade bokens format, som var lite större än A5 och att den hade ett gummisnodd att stänga igen den med. Men jag använde den inte jätteofta och började tycka att den var lite opraktisk. Vissa tuschpennor tog slut och andra köpte jag till och det blev fler och fler underrubriker och svårt att hålla reda på vad som var vad. Dessutom tyckte jag att träpennornas färgrutor var lite väl små.

När jag så småningom bestämde mig för att göra en ny bok var det efter att jag sett ett youtubeklipp med en färgkartebok som jag tyckte såg perfekt ut. Hon hade märkt upp vart de olika pennornas färgkartor var, med utstickande lappar, och så gjorde hon snygga rutor för färgerna. Efter att jag tittat på det där klippet gick jag omkring rätt länge och klurade, men till slut bestämde jag mig för att härma henne och göra en likadan bok. Problemet var att jag inte kunde hitta tillbaka till klippet! Jag tycker inte att jag tittar så mycket på youtube, men jag kunde inte hitta det i historiken och jag kunde inte komma ihåg om det verkligen var på youtube jag hade sett det, eller om det hade legat på någons hemsida. Jag kunde inte komma ihåg om jag tittat på min dator, min läsplatta eller telefon. Jag letade i historiken lite överallt, men hittade inte tillbaka. Så då frågade jag de allvetande målarkompisarna på Facebooksidan Målarböcker för vuxna a’la Bondmoran och fick olika förslag på kända youtubers inom målarsfären, men inget stämde. Det här var i juli i år.

Jag ville verkligen kolla hur hon hade gjort sin färgkartebok innan jag satte igång, men till slut gav jag upp, eftersom månaderna gick utan att jag hittade tillbaka till klippet. Vid det här laget hade jag köpt ett 150-set Prismacolor och hade ett stort behov av att göra en färgkarta, eftersom färgen på pennorna var svårgissade när man bara tittade på dem.

Eftersom jag gillat formatet på min gamla bok köpte jag en ny, i princip, likadan. Samma format och med gummiband för att stänga boken. Eftersom jag inte kunde komma ihåg hur hon gjort sina fina rutor, och eftersom jag inte kände för ett stelt rutsystem, bestämde jag mig för att göra cirklar. Hade jag varit smart hade jag kommit på att jag har en sådan här praktisk cirkelmall, med cirklar i olika storlekar, men det kom jag i ögonblicket inte ihåg utan ritade på fri hand.

Jag var ändå rätt glad över mina cirklar och lade ut en bild på Instagram. ”De där är alldeles för små”, kommenterade en person och visade sin färgkartebok, med rejäla rektanglar med de olika färgerna i. Jag svarade att jag nog ändå skulle bli nöjd, att de dög för mig, eftersom mina färgpluttar i första boken ju var ännu mindre.

Men jag hann bara göra klart några sidor innan jag insåg att den inte funkade. Boken var visserligen snarlik min första, men pärmarna på den nya boken var nästan lika tunna och sladdriga som sidorna i boken. Dessutom tyckte jag fortfarande det var svårt att se nyanserna riktigt bra och insåg att jag nog skulle följa rådet jag fått på Instagram, att göra riktigt stora färgfält.

När jag var på målarträff i Västervik, i början av september, köpte jag en jättefin anteckningsbok. Den hade en vacker läderpärm, olinjerade blad och gummiband runt. Tyvärr blev den liggande oanvänd när jag kom hem, eftersom den kändes alldeles för fin! Jag var säker på att jag skulle förstöra den om jag började måla i den.

Så till sist köpte jag en billig bok, i A5-format, med gummiband runt (såklart) och kom på den briljanta idén (tyckte jag i alla fall själv) att börja varje färgkarta med en indexsida, dvs en sida där jag kunde se alla färger i ett set på samma sida. Efter den sidan gjorde jag sedan ett stort rutnät, där färgerna verkligen skulle synas bra så jag kunde se skillnad på de olika nyanserna. Inspirerad av Réka Kaptens (som jag intervjuade för Målarbokspodden i Västervik) och hennes fantastiska färgkartebok (som jag imponerats av när jag sett bild på Instagram) bestämde jag mig för att använda en blender också, för att färgerna skulle bli mer jämna och för att de inte skulle kladda av sig till motstående sida.

Hittills är jag väldigt nöjd över min nya bok, även om jag bara har hunnit klart färgkartan till Prismacolor (håller på med Polychromos). Den blir väldigt fin tycker jag och jag tror den kommer bli mer användbar än mina tidigare böcker. Men det här med att använda blender är riktigt jobbigt och efter ett tag får jag ont både i handen och i högra armbågen. Så det lär betydligt längre tid än jag först trodde, att få klart denna bok, men den som väntar på något gott….

PS: Det lustiga är att idag, flera månader efter att jag ställde frågan om någon i Bondmorans Facebookgrupp kunde komma på vilket youtubeklipp det var jag hade råkat se en gång i tiden, som jag nu inte kunde hitta, var det till slut en person som lyckades klura ut vilket klipp det var! Tack Erika! Här är det: https://www.youtube.com/watch?v=cqZkDzSp834&feature=youtu.be

PS2: Det jobbiga med den perfekta färgkarteboken är att den ju inte finns! Man får hela tiden nya idéer, man kanske säljer pennor eller (mer troligt), köper nya pennor. Man kanske börjar måla på helt nya sätt och får helt nya behov. Eller så ser man något sjukt inspirerande på Facebook eller Instagram eller Youtube och får helt nya idéer på vad som är en perfekt färgkartebok.

PS3: Jag vet att det finns hur många sätt som helst att göra färgkartor på. En del skriver ut färdiga scheman från internet och fyller i, en del har pärmar, en del lösa blad, en del böcker som jag, en del gör färgkartor som man kan ha på en nyckelring osv. Om jag lyckas ta mig på målarboksträffen i Västervik i april har jag tänkt göra ett temaprogram av Målarbokspodden om färgkartor, och gå runt och snoka hos de andra på träffen, för att se hur de har gjort!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s