Den perfekta färgkarteboken

I helgen träffade jag min nya målarbokskompis Marie Gyll, som ni kunde höra i senaste avsnittet av Målarbokspodden. Vi pratade bland annat om våra färgkarteböcker (det här pratade vi om innan jag tog fram mikrofonen) och hur det egentligen inte behövs en färgkarta förrän man köper ett större set pennor, men många olika nyanser. Vi tyckte båda att den övre gränsen, för när det går lika bra utan färgkarta, är 36-pack. Då har man fortfarande bra överblick och det är inte särskilt svårt att välja vilken penna eller nyans man ska använda. Men om man sedan köper ett 72-pack pennor eller 120-pack eller 150-pack, då blir det väldigt användbart med en färgkarta.

Min första färgkartebok gillade jag verkligen i början, men efter ett tag blev den inte lika praktisk. Så här såg det ut i den:

Mina tuschpennor fick samsas med gelpennor och alkoholmarkers, sorterade efter färg. Mina färgpennor och akvarellpennor sorterade jag efter märke. Jag gillade bokens format, som var lite större än A5 och att den hade ett gummisnodd att stänga igen den med. Men jag använde den inte jätteofta och började tycka att den var lite opraktisk. Vissa tuschpennor tog slut och andra köpte jag till och det blev fler och fler underrubriker och svårt att hålla reda på vad som var vad. Dessutom tyckte jag att träpennornas färgrutor var lite väl små.

När jag så småningom bestämde mig för att göra en ny bok var det efter att jag sett ett youtubeklipp med en färgkartebok som jag tyckte såg perfekt ut. Hon hade märkt upp vart de olika pennornas färgkartor var, med utstickande lappar, och så gjorde hon snygga rutor för färgerna. Efter att jag tittat på det där klippet gick jag omkring rätt länge och klurade, men till slut bestämde jag mig för att härma henne och göra en likadan bok. Problemet var att jag inte kunde hitta tillbaka till klippet! Jag tycker inte att jag tittar så mycket på youtube, men jag kunde inte hitta det i historiken och jag kunde inte komma ihåg om det verkligen var på youtube jag hade sett det, eller om det hade legat på någons hemsida. Jag kunde inte komma ihåg om jag tittat på min dator, min läsplatta eller telefon. Jag letade i historiken lite överallt, men hittade inte tillbaka. Så då frågade jag de allvetande målarkompisarna på Facebooksidan Målarböcker för vuxna a’la Bondmoran och fick olika förslag på kända youtubers inom målarsfären, men inget stämde. Det här var i juli i år.

Jag ville verkligen kolla hur hon hade gjort sin färgkartebok innan jag satte igång, men till slut gav jag upp, eftersom månaderna gick utan att jag hittade tillbaka till klippet. Vid det här laget hade jag köpt ett 150-set Prismacolor och hade ett stort behov av att göra en färgkarta, eftersom färgen på pennorna var svårgissade när man bara tittade på dem.

Eftersom jag gillat formatet på min gamla bok köpte jag en ny, i princip, likadan. Samma format och med gummiband för att stänga boken. Eftersom jag inte kunde komma ihåg hur hon gjort sina fina rutor, och eftersom jag inte kände för ett stelt rutsystem, bestämde jag mig för att göra cirklar. Hade jag varit smart hade jag kommit på att jag har en sådan här praktisk cirkelmall, med cirklar i olika storlekar, men det kom jag i ögonblicket inte ihåg utan ritade på fri hand.

Jag var ändå rätt glad över mina cirklar och lade ut en bild på Instagram. ”De där är alldeles för små”, kommenterade en person och visade sin färgkartebok, med rejäla rektanglar med de olika färgerna i. Jag svarade att jag nog ändå skulle bli nöjd, att de dög för mig, eftersom mina färgpluttar i första boken ju var ännu mindre.

Men jag hann bara göra klart några sidor innan jag insåg att den inte funkade. Boken var visserligen snarlik min första, men pärmarna på den nya boken var nästan lika tunna och sladdriga som sidorna i boken. Dessutom tyckte jag fortfarande det var svårt att se nyanserna riktigt bra och insåg att jag nog skulle följa rådet jag fått på Instagram, att göra riktigt stora färgfält.

När jag var på målarträff i Västervik, i början av september, köpte jag en jättefin anteckningsbok. Den hade en vacker läderpärm, olinjerade blad och gummiband runt. Tyvärr blev den liggande oanvänd när jag kom hem, eftersom den kändes alldeles för fin! Jag var säker på att jag skulle förstöra den om jag började måla i den.

Så till sist köpte jag en billig bok, i A5-format, med gummiband runt (såklart) och kom på den briljanta idén (tyckte jag i alla fall själv) att börja varje färgkarta med en indexsida, dvs en sida där jag kunde se alla färger i ett set på samma sida. Efter den sidan gjorde jag sedan ett stort rutnät, där färgerna verkligen skulle synas bra så jag kunde se skillnad på de olika nyanserna. Inspirerad av Réka Kaptens (som jag intervjuade för Målarbokspodden i Västervik) och hennes fantastiska färgkartebok (som jag imponerats av när jag sett bild på Instagram) bestämde jag mig för att använda en blender också, för att färgerna skulle bli mer jämna och för att de inte skulle kladda av sig till motstående sida.

Hittills är jag väldigt nöjd över min nya bok, även om jag bara har hunnit klart färgkartan till Prismacolor (håller på med Polychromos). Den blir väldigt fin tycker jag och jag tror den kommer bli mer användbar än mina tidigare böcker. Men det här med att använda blender är riktigt jobbigt och efter ett tag får jag ont både i handen och i högra armbågen. Så det lär betydligt längre tid än jag först trodde, att få klart denna bok, men den som väntar på något gott….

PS: Det lustiga är att idag, flera månader efter att jag ställde frågan om någon i Bondmorans Facebookgrupp kunde komma på vilket youtubeklipp det var jag hade råkat se en gång i tiden, som jag nu inte kunde hitta, var det till slut en person som lyckades klura ut vilket klipp det var! Tack Erika! Här är det: https://www.youtube.com/watch?v=cqZkDzSp834&feature=youtu.be

PS2: Det jobbiga med den perfekta färgkarteboken är att den ju inte finns! Man får hela tiden nya idéer, man kanske säljer pennor eller (mer troligt), köper nya pennor. Man kanske börjar måla på helt nya sätt och får helt nya behov. Eller så ser man något sjukt inspirerande på Facebook eller Instagram eller Youtube och får helt nya idéer på vad som är en perfekt färgkartebok.

PS3: Jag vet att det finns hur många sätt som helst att göra färgkartor på. En del skriver ut färdiga scheman från internet och fyller i, en del har pärmar, en del lösa blad, en del böcker som jag, en del gör färgkartor som man kan ha på en nyckelring osv. Om jag lyckas ta mig på målarboksträffen i Västervik i april har jag tänkt göra ett temaprogram av Målarbokspodden om färgkartor, och gå runt och snoka hos de andra på träffen, för att se hur de har gjort!

Annonser

Favoritfärgerna

Jag kan inte låta bli att fortsätta måla mandalas. Det är så rofyllt och man behöver inte tänka så mycket utan väljer bara tre-fyra färger som passar ihop och så fyller man i fälten och ser till att inte ha samma färg i fälten intill varandra utan sprida ut det på ett harmoniskt sätt. Det har varit en jobbig vecka och jag känner mig sliten så kanske är det därför mandalas känns så rätt just nu. Jag minns att jag nästan bara målade mandalas när jag var som sjukast i utbrändheten och hade som mest ångest, så på det sättet är det här lite oroväckande… Å andra sidan så kanske de kan funka i förebyggande syfte den här gången!

Hur som helst, det här inlägget ska ju handla om min favoritfärg! Det är en av färgerna i denna, något skumma, mandala:

limemandala

Ledtråd: Det är inte lila (även om jag har upptäckt att jag målar rätt ofta med lila numera, en färg jag inte alls målade med tidigare) och det är inte mörkgrönt. Det är alltså limegrönt! Jag kan inte påstå att det märks om man träffar mig eller om man kommer hem till mig, men absolut om man kollar på mina målarbilder. Nästan alla bilder innehåller grönt i olika nyanser och av alla gröna nyanser är limegrönt min absoluta favorit. Jag har gjort en liten färgkarta över de pennor jag har i favoritfärgen:

limepennor

I cirkeln längst till vänster har jag målat med Chartreuse (Prismacolor har också en färg som heter Limepeel, men av någon anledning gillar jag den ljusare Chartreuse bättre). Efter den kommer May green (det var en av de första Polychromos jag köpte). Den tredje cirkeln är målad med Promarkers nyans Lime green. Den fjärde cirkeln är målad med May green (en av de Pitt artist brush jag fått köpa en ny penna av, eftersom jag använt upp den första). Den femte cirkeln från vänster är målad med nyansen Spring green (en av få Luminance jag har). Näst längst ut till höger har jag målat med Master arts Lime green och allra längst ut är den ljusaste gröna av Triplus colors tuschpennor (1 mm). Den nyansen fanns inte i deras tidigare set, men nu när de uppgraderat till 48 nyanser finns den med, vilket jag förstås blev glad över.

I verkligheten, utanför mitt målande, är jag väldigt förtjust i rött, marinblått och dimblått, men de färgerna målar jag nästan aldrig med. Grönt gillar jag i och för sig även i andra sammanhang än i målarvärlden, men andra färger jag gärna målar med: orange, gult, turkost och lila, gillar jag inte alls särskilt mycket när det kommer till andra saker än just målandet.

Slutligen ytterligare en mandala, jag målade klart idag, med alkoholmarkers (jag måste ju passa på att måla med sådana pennor som man absolut vet kommer blöda igenom när jag för ovanlighetens skull fått en enkelsidig målarbok!). Ingen limegrön i sikte, men däremot turkost och gult, som jag också ofta målar med. Jag undrar vad som egentligen styr vilka färger man går igång på och vad som gör att man inte alls gillar andra färger?

turkosmandala

Alla mandalor är ifrån boken Mandala designs.

PS: Ni har väl inte missat att det ligger ute ett nytt avsnitt av Målarbokspodden? Ett fika-målarsnack med Marie Gyll, som jag lärt känna via Instagram. På grund av att Opinion, där jag haft min blogg, kommer att försvinna vid månadsskiftet, har jag varit tvungen att flytta min podd så numera finns den på Podbean. Jag vet inte om det ställer till det eller om det kommer funka för er ändå att lyssna där ni brukar lyssna, men jag hoppas det!

http://malarbokspodden.podbean.com/

 

 

 

 

Räddaren i nöden

Det här inlägget kommer att handla om mitt kluvna förhållande till akrylfärgspennan Posca. Jag har ett gäng sådana pennor, i olika färger och storlekar, och de är verkligen superbra att ha. Eftersom de är så täckande så funkar de nämligen väldigt bra att rädda misslyckanden med… Och de blöder inte igenom pappret och förstör motivet på baksidan. Så när jag gjort något jag inte är nöjd med så är det ofta min korg med de pennorna som jag tar fram. Så även idag. (Jag kommer till vad det är jag inte gillar med pennorna lite längre fram…)

Jag fortsatte måla på min mandala idag och eftersom min man tyckte den såg ut som ett tråkigt visset löv, med sina dova metallicfärger (han hade delvis rätt) så pratade vi om vilken färg jag skulle välja på det vita område som fortfarande var omålat. Han föreslog den knalliga rosa, som jag redan målat med, men jag var lite skeptisk. Då föreslog han gult (vilket jag ofta använder för att liva upp en bild med), men jag tänkte att rosa kanske ändå skulle fungera och började måla med min gelpenna. Det blev inte bra. Det blev alldeles för rosa och jag insåg att jag mycket hellre hade målat med gult, men det var ju lite för sent… Eller kanske inte! Jag plockade fram min lilla gula poscapenna, eftersom det var det enda jag kunde komma på som eventuellt skulle kunna täcka det rosa.

Tyvärr hade jag bara den allra minsta storleken och den funkade inte så bra på den halkiga gelpennefärgen. Den gula färgen halkade bara runt och det blev en slags orange röra. Så då åkte ner på stan och köpte en större gul penna (eller två, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken storlek jag behövde, eller okej, fyra pennor blev det, eftersom det låg en så söt rosa och turkos penna där och ville följa med hem…). När jag kom hem testade jag att måla med pennan (PC 3M) och den funkade bättre, eftersom spetsen var grövre och spred ut färgen jämnare över det rosa. Men det var fortfarande rätt kletigt och det behövdes två lager för att täcka det rosa.

Så hurra för posca! Fast samtidigt så tycker jag den är rätt jobbig. Den ska skakas och skakas för att färgen ska rinna bra och så ska spetsen pumpas upp och ner och det här behöver man göra flera gånger under tiden man målar med den. Dessutom tycker jag det lätt kan bli lite flammigt och papprets yta blir liksom styv och lite ojämn. Jag minns en gång när jag testade göra en bakgrund med guldposca, det blev oerhört flammigt och fult och färgen flöt inte alls på bra. Jag upplever också att spetsen på pennan nästan direkt blir lite luddig och spretig. Plus pölarna! När man skakat pennan och pumpar fram färg ska man helst göra det på ett kladdpapper, men ibland brukar jag fuska och då händer det att det blir stora pölar på bilden som kan vara svåra att få bort. Nu kanske ni tycker att jag får skylla mig själv när jag är lat och inte använder kladdpapper och det kan ni ha helt rätt i. Trots det så får det stå med på minuslistan.

Men nu tv-dags med maken! Sedan lite mandalamålning igen (jag är periodare), den här gången ska jag testa mina promarkers i boken.

IMG_2644

 

 

Varför en blogg?

Jag heter ju Isabell, men kallar mig Passionistacolorista på mitt målarkonto på Instagram, och här. Jag har målat i målarböcker för vuxna i princip varje dag sedan sommaren 2016. Jag målar för att jag älskar starka färger och för att målandet gör mig glad och lugn och är ett sätt för mig att göra något kreativt och lustfyllt, utan att få för mycket prestationsångest.

Jag har nog blivit lite bättre på att måla under det dryga året jag varit besatt av detta, men jag är verkligen inget proffs. Däremot har jag stirrat intensivt på andras målningar på Facebook och Instagram och ställt massor av dumma frågor och på det sättet lärt mig en hel del.

Jag har också en podcast som heter Målarbokspodden, som jag hoppas du lyssnat på! (Min plan är att också starta en engelsk edition som ska heta Passionistacolorista.) I podden intervjuar jag personer jag tycker är intressanta, på Facebook (Målarbokspodden och Passionistacolorista) lägger jag ut länkar till de nya avsnitten och har tävlingar ibland. På Instagram kan man se mycket av det jag målat, men kontot är lite spretigt (eftersom jag är en spretig person haha) och jag tänker att jag ska posta färre WIP:ar (work in progress) där framöver. De kommer jag i stället posta här, där jag kan komplettera med mer text.

Jag målar väldigt impulsivt och gör MÅNGA misstag längs vägen så mycket av målandet handlar om att komma på lösningar för hur jag ska kunna rädda bilden. Det är inte jätteviktigt att bilden blir superbra, men det är ändå roligt om den blir okej. 

Jag vet sällan hur bilden ska bli innan jag börjar så jag blir alltid överraskad av resultatet, vilket är en av anledningarna till att jag inte blivit less på målandet än.

De andra sakerna som gjort att detta blivit mer en livsstil än en hobby är:

– Att jag går igång på problemlösning. När jag för misstag så gillar jag utmaningen att försöka hitta sätt att rädda bilden.

– Att det finns så många olika målarböcker, med så olika typer av motiv (till min man: jo, de är faktiskt olika även om du inte kan se det ;))och papperskvalitet, att jag alltid kan hitta något som känns kul att måla.

– Att det finns så många olika typer av pennor och färger att testa och som alla kräver övning för att bemästra (nej, jag är inte där än…) och som jag kan alternera mellan om jag tröttnar på en sort.

– Att jag alltid älskat att samla på roliga pennor.

– Men framför allt: alla underbara målarmänniskor jag träffat via Facebook och Instagram, som känns som nya vänner. Älskar den gemenskapen, även om den mest är digital.

Eftersom jag inte har någon i min familj eller bekantskapskrets med samma intresse, och eftersom jag älskar att prata om målandet, pennor mm så tänker jag skriva om allt sådant här. Jag har alltid gillat att skriva, men har inte gjort det så mycket senaste åren, så det ska bli roligt att göra det lite mer!

Om någon sedan vill läsa det jag skriver får vi väl se, men jag får i alla fall skriva av mig! Så vill du, så får du följa min målarresa här. En del kanske kommer handla om podden också, eftersom den är mitt hjärtebarn. ❤ Precis som med podden så kommer jag att skriva på denna sida i mån av tid, men så länge det är roligt (precis som målandet) så går det ju oftast att hitta lite tid här och där.

Jag målar just nu i denna bok, som jag fick i present för några dagar sedan. Jag gillar verkligen pappret och att det är enkelsidigt. Målar just nu en mandala med gel pens (Gelly roll och Lidls)



Och denna målade jag med tuschpennor och alkohol-markers till bakgrunden (ja, den blödde igenom).

Under en period målade jag mycket mandala, men det var rätt länge sedan och jag trodde inte jag tyckte om dem längre, men det gör jag visst! Väldigt rogivande och så målar jag utan toningar, fyller bara i fälten, vilket är väldigt skönt ibland som omväxling.